Roche Sweden

Kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt

 
Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för både män och kvinnor och svarar för omkring 30 procent av alla dödsfall. När en blodpropp bildas i något av hjärtats kranskärl så att skador uppstår i hjärtmuskeln p g a akut syrebrist kallas detta hjärtinfarkt.  Hjärtinfarkt föregås oftast av kranskärlssjukdom (förträngning av hjärtats kranskärl), dvs de blodkärl som försörjer hjärtmuskeln. Kranskärlssjukdom är mycket vanligt, och faktorer som ökar risken för detta är bl.a. rökning, ärftlighet, höga blodfetter och högt blodtryck. De vanligaste symtomen på kranskärlssjukdom (”kärlkramp” eller angina pectoris på fackspråk) är bröstsmärtor vilka mest typiskt kommer vid kroppsansträngning och sedan släpper vid vila. Typiska symtom vid hjärtinfarkt är plötsliga smärtor i bröstet som också kan  stråla ut till någon eller båda armarna och ibland upp mot käke, hals och nacke, mage eller rygg, och som inte släpper efter en kort stund på 15-20 minuter. Smärtan kan också vara förenad med hjärtklappning, illamående, kallsvettningar, andnöd och yrsel. Snabb behandling är viktigt och vid symtom på hjärtinfarkt bör man söka vård direkt.

Diagnosen hjärtinfarkt  ställs vanligtvis utifrån symptom i kombination med EKG och blodprov.
I blodprovet analyserar man specifika biokemiska markörer där den viktigaste är troponin.
Hjärtmuskelceller innehåller två speciella former av troponin som inte kan bildas på andra håll i kroppen. Om en analys kan påvisa sådant troponin i blodet kan skadan alltså inte finnas någon annanstans än i hjärtmuskeln. Koncentrationen av troponin i blodet har en avgörande betydelse för diagnostik av hjärtinfarkt. För att kartlägga skadans utbredning röntgas dessutom kranskärlen och  hjärtat undersöks dessutom med ultraljud.
Viktigast vid behandling av akut hjärtinfarkt är att så snart som möjligt öppna upp det tilltäppta kranskärlet för att få igång blod- och syretillförseln igen, Vanligtvis används därefter olika läkemedel för att förhindra uppkomst av nya proppar. Kranskärlssjukdom kan förebyggas och behandlas genom att sänka blodfetterna och kontrollera blodtrycket  med kost, motion och läkemedel. För dig som är vårdpersonal så kan du läsa mer om Troponin T här eller kontakta Roche Diagnostics kundsupport för mer information, se Kontaktinformation här.

 

Förmaksflimmer

Förmaksflimmer är en rubbning av hjärtats rytm vilken är mycket vanlig, och cirka 100 000 svenskar lider av kroniskt förmaksflimmer. Risken för att drabbas ökar med stigande ålder. Hos yngre människor uppträder oftast förmaksflimmer i attacker. Vid förmaksflimmer är hjärtats normala elektriska signalsystem ur funktion. Detta ger oregelbunden hjärtrytm vilket i sin tur leder till att hjärtats förmåga att pumpa runt blodet försämras. Personer med förmaksflimmer har därför ofta nedsatt ork, och kan leda till hjärtsvikt (se nedan).
Diagnosen ställs med hjälp av EKG (elektrokardiogram).

Behandling i det akuta skedet är läkemedel som sänker pulsen och ibland kan man också behöva använda andra metoder för att få hjärtat att återgå till normal rytm.
Risken för blodproppar i hjärnan ökar vid förmaksflimmer och därför behandlar man med ”blodförtunnande” läkemedel som förebygger proppbildning. Den vanligaste förebyggande behandlingen är warfarin (Waran) och med regelbundna mellanrum kontrolleras behandlingseffekten med det s k. PK(INR)-värdet på sjukhus eller vårdcentral. Numera finns också möjlighet för patienten själv att kontrollera sitt PK(INR) i hemmet. För mer info Läs här>.

Andra behandlingar vid förmaksflimmer kan t ex vara kirurgiska åtgärder för att skära av onormala ledningsvägar för de elektriska impulserna.

 

Hjärtsvikt

Omkring 250 000 svenskar har kronisk hjärtsvikt och tillståndet ökar i västvärlden bl.a. beroende på ökad andel äldre i befolkningen och förbättrad överlevnad efter hjärtinfarkt, eftersom stora hjärtinfarkter i förlängningen ofta leder till hjärtsvikt- , liksom även kroniskt förmaksflimmer.
Hjärtsvikt innebär att hjärtat inte förmår pumpa runt tillräckligt med blod i kroppen. De vanligaste symtomen är andfåddhet, trötthet och svullna fötter och anklar.
Diagnostiska metoder för att bekräfta hjärtsviktsmisstanke är: EKG, hjärt-lungröntgen, speciella blodprov såsom NT-proBNP samt ekokardiografi.
För dig som är vårdpersonal, läs mer om NT-proBNP här.

Hjärtsvikt behandlas med olika läkemedel, ofta i kombination.