Nyhet

17.04.2017

Från uppgivenhet till framtidshopp

Varje år får nästan 4000 personer diagnosen lungcancer. En cancerform som länge varit förknippad med begränsade behandlingsmöjligheter och dålig prognos. Men de senaste åren har förutsättningarna förbättrats för patienterna – och med immunterapi får läkarna ännu ett verktyg till verktygslådan.

Mikael Johansson är lungonkolog på Norrlands universitetssjukhus och medlem i den svenska planeringsgruppen för lungcancer. Han ser positivt på framtidens behandling eftersom det idag finns en diversifiering av behandlingar som inte fanns ett decennium tillbaka. Samtidigt fortsätter utvecklingen av nya behandlingsmetoder och läkemedel i snabb takt. Mikael började arbeta med neuroonkologi men lungcancer tar en allt större del av arbetstiden sedan cirka tolv år tillbaka. Det finns en avsevärd skillnad mellan synen på lungcancer då jämfört med idag, menar han:

– Idag är det en spännande utmaning att jobba med lungcancer. Det finns många verktyg som kan skapa patientnytta samtidigt som ännu fler är på gång. Historiskt sett har lungcancer mötts med viss uppgivenhet eftersom effekterna av behandlingen varit begränsade. Men idag har vi en grupp av patienter som får riktigt bra effekt av målstyrd behandling som förlänger livet. Behandlingen av spridd lungcancer har förbättrats påtagligt under min yrkesverksamma tid.

Stora möjligheter och små utmaningar

Mikael ser de nya behandlingsmöjligheterna som en början på en positiv utveckling. Hur stor roll det senaste verktyget – immunterapi – får återstår att se. Men han är entusiastisk över vad immunterapin hittills har bidragit med.  

– För mig innebär immunterapi en helt ny behandlingsmetod, vilket är väldigt spännande. Det är en kittlande tanke att vi på olika sätt kan stimulera kroppens egna immunförsvar för att bekämpa cancer. Lyckas man med det fullt ut så kan man skapa en kontinuerlig behandlingseffekt, till skillnad från cytostatika som ju endast fungerar när man faktiskt ger det. Med immunterapi så hägrar därför en möjlighet till långa behandlingseffekter, vilket man också finner stöd för i de studier som har gjorts.

Redan idag behandlas bland annat malignt melanom, lungcancer och njurcancer med immunterapi. Samtidigt breddas indikationerna inom varje diagnos och lungcancer är den första riktigt stora cancersjukdomen som immunterapi godkänts för i Sverige. Snart kommer det även för blåscancer – och fler diagnoser kommer följa därefter, menar Mikael.

Idag kan immunterapi vara ett alternativ för lungcancerpatienter i andra linjen. Mikael är övertygad att man inom kort även kommer att ge immunterapi som ett första behandlingsalternativ till de lungcancerpatienter som uttrycker biomarkören PD-L1, ett pro-tein som försvårar för immunförsvaret att bekämpa cancern. Han tror att testningen av PD-L1 kommer vara rutin för de flesta lungcancerpatienterna inom något år. Dock är behovet av prediktiva markörer långt ifrån täckt med PD-L1 - det finns ett stort behov av att hitta fler och pricksäkrare biomarkörer i framtiden.

- Det är en utmaning att selektera patienterna eftersom endast cirka 30 procent svarar på immunterapi, säger Mikael. Värdet av PD-L1 testning är stort, men vi behöver fler och bättre biomarkörer som kan selektera både de patienter som har störst nytta av behandlingen och de som inte har nytta av behandlingen.

En het fråga som berörts i media är den höga kostnaden på behandlingarna. Mikael hoppas dock att det inte kommer att vara ett problem i framtiden. Han jämför situationen med när andra effektiva behandlingsformer introducerades i vården och som då stod inför samma problematik:  

– Aldrig har vi sagt nej till effektiva cancerbehandlingar i Sverige för att vi inte har råd. Jag tror folk kommer att få den behandling de behöver. Det tar bara lite tid att implementera i verkligheten, vid sidan av de studier som genomförs. Immunterapi kommer att vara rutin för många lungcancerpatienter under nästa år, precis som redan skett för behandling av malignt melanom.

Lärandeprocess inom vården

Inom vården är det en lärandeprocess som pågår. Under de senaste 40 åren har vårdsverige lärt sig att bedöma biverkningar och responsen av cytostatika. Immunterapi är ett helt annat verktyg som ger andra biverkningar och resultat – något som kommer att ta en viss tid att sätta sig in i.

– Det finns redan de som är duktiga på att bedöma biverkningar, till exempel onkologer som arbetar med malignt melanom, säger Mikael. Men det kommer vara en lärandeprocess för läkare, sjuksköterskor och kontaktsjuksköterskor innan man har lärt sig bedöma det fullt ut. Det är en utmaning, men något vi kommer att klara av med tiden.

Ett annat område där det finns mycket att lära är hur man bäst kombinerar immunterapi med andra behandlingar. Idag finns en hel del studier som tyder på att det finns kombinationseffekter att vinna genom att ge immunterapi tillsammans med cytostatika.

Immunterapi – det fjärde benet

Mikael tror inte att vi kommer att se ett samhälle där vi har ersatt cytostatikabehandlingen med immunterapi. Men han är övertygad att den kommer att växa fram som det fjärde benet inom cancerbehandlingen, vid sidan av cytostatika, strålbehandling och kirurgi.

– Om fem år har immunterapin en etablerad plats i den svenska vården med breddade indikationer och fler diagnoser som använder sig av det, säger Mikael. Vi har också lärt oss om att kombinera immunterapin med cytostatika och strålbehandling för vissa patientgrupper. Kanske finns det en grupp med lungcancerpatienter som uppnår så pass bra effekt att man kan hålla deras sjukdom i schack under en längre tid än vad vi vågar drömma om idag. Jag tror att vi då kan se immunterapin som det fjärde benet för behandling av tumörsjukdomar.

För att möta framtidens utmaningar är våra vårdprogram nyckeln, menar Mikael:

– Bra och tydliga vårdprogram med klinikchefer som ser till att de följs. Just nu pågår en revision av det knappt två år gamla nationella vårdprogrammet för lungcancer. Där har immunterapi för lungcancer givetvis en plats.

Ovan artikel är ett utdrag ur broshyren Immunterapi vid cancer 2017.